Det blev en riktigt fin aid-tur med strålande solsken även om jag fick avnjuta den alldeles själv. Det började bra, kil nr 2, en rackarns liten wallnut, släppte och jag påbörjade en hastig färd nedåt. Efter en liten stund tog det stopp och jag stod åter stadigt i stegarna. Mycket stadigt då stegarna nu låg platt på marken med mig ovanpå. Bra start för psyket var det ju inte men det var bara att gå på igen, nu kände jag ju i alla fall till en placering som jag borde undvika. Resten gick bra även om det var lite ovant att kliva på med full kraft på små microkilar och annat skrot. Nu står slapparsöndag på schemat, soffan och hunden väntar på mitt sällskap!
