Tänka sig, det blev en dag i dag också. En dag på Simonsberget that is! Den andre av två under en och samma vecka, ingen dålig avslutning på semestern. Dagen startade med +11 grader och ösregn så det var bara att packa aidstegar och skaljacka, klättra hade vi bestämt oss för att göra och då kan man inte låta en så futtig sak som väder lägga hinder i vägen. Som en vis man jag känner sa: -Det finns inga dåliga väder, bara dåliga människor.
Micke tyckte det var lagom för mig att starta dagen med att leda Kristi Himmelsfärd. Det gick bra även om den mentala anspänningen var något hög, det var ett tag sedan vi aidklättrade senast. Tydligen finns det också lite mer att ta av hos Kärrlander för även om det var nödigt mellan varven så klarade jag mig till toppen med kalsongerna i fullgott skick. Efter lite fika och väderomslag var det dags för friktionsskorna och Micke tog taktpinnen och drog iväg mot Anders förfall. En trevlig men kanske lite underlig led, inte bara för att vi i ren klätterglädje missade slutet på leden och fortsatte till jag vet inte riktigt var. Ner kom vi i alla fall och det är ju huvudsaken.
