PAS, kosvans, teather osv, namnen är många precis som dom olika varianterna på utförande. Huvudsyftet är i alla fall att förankra klättraren på ett enkelt sätt vid t ex ett ankare. Vissa modeller har fler funktioner och vissa funkar olika bra för olika typer av klättring. Enligt puristerna är den dessutom helt onödig, det går bra med ett halvslag med repet. Eller i värsta fall en 120-slinga med en knut på. Jag har ingen avsikt att ta den debatten här och nu utan bara titta på varför jag vill ha en och vad jag gillar med just den här modellen.
Jag gillar att ha något som går snabbt och enkelt att koppla in i ankaret, oftast för att jag när jag väl är där inte har allt för mycket kraft över för att stå och fippla i onödan. Då jag gärna klättrar multipitch men ibland hamnar i det läget att vi klättrar i block, dvs inte leder varannan pitch, blir det väldigt besvärligt om man använt repet till att bygga ankare och att fästa sig själv däri. Samma sak om man klättrar på tre med dubbelrep, då kan man hamna i det läget att man måste knyta ur sig och fördela om repen när man står på standplats, återigen svårt att genomföra om man förankrat sig med repet. Sedan vill jag att det ska vara enkelt att justera min position i förhållande till ankaret. Att bygga ankare är jag bra på, att bygga dom så att jag hamnar i en bra position är det värre med och att enkelt kunna justera längden på min förankring är önskvärd. När det sedan är dags att fira av igen så gillar jag setupen med bromsen utslingad en bit så jag får plats med prussiken monterad i säkringsloopen och inte i benslingan. Här fungerar en PAS (en kedja med korta slingor sydda i varandra) bra, bromsen i slingan närmast selen och sedan en karbin längst bort för att koppla i ankaret. Mycket smidig setup särskilt när det är flera firningar innan man når marken. Nackdelen med denna typ är att det är lite fippligt att justera längden, man får klippa i och ur slingor efter behov. Dessutom är dom sydda i dyneema vilket för att dom är högst olämpliga att chockbelasta på något sätt.
För några dagar sedan anlände mitt senaste inköp till hovleverantören MestUte, en Petzl Connect Adjust. Hur är då denna svaret på mina böner? För det första är den baserad på dynamiskt rep vilket gör att jag minskar risken för att mina höftkulor hoppar ur led eller att ankaret rippar om jag t ex halkar på stand och belastar systemet lite plötsligt. Mycket uppskattat. Justeringen av längd är föredömligt enkel, för att korta av den så dra i den lösa stumpen. För att mata ut rep genom den lilla metallprytteln så tar man tag i den och vrider varvid repet matas ut och hela kalaset blir längre. För firning som jag beskrev det ovan så finns en annan modell gjord just för detta, den har den långa justerbara armen samt en kort fast arm med bara en ögla i änden där man fäster bromsen. Den känns lite väl att ta i även för mig och det går att lösa genom att fästa bromskarbinen med ett dubbelt halvslag så nära inknytningen i selen som möjligt. Det är inget som står angivet i instruktionsboken som medföljer och huruvida det är lämpligt att göra så överlåter jag med varm hand åt var och en att avgöra. I alla fall fungerar det bra för mig att sitta fast i ankaret, koppla in repet i bromsen, ta hem på firningsrepet, slacka av infästningen till ankaret och koppla ur det, fira för glatta livet och koppla in den nu löshängande änden till nästa ankare när man anländer dit. Sen är det bara att koppla ur repet ur bromsen, vänta på att kompisen kommer ner och sen göra om hela proceduren när repet är riggat för nästa firning.
Här är jag fortfarande inkopplad i min ankarpunkt samtidigt som bromsen är monterad för firning med ett dubbelt halvslag.
Ankarpunkten losskopplad och det går bra att fira som vanligt.
Den enda nackdelen som jag ser det är att den är lite otymplig och svår att racka på ett vettigt sätt men jag vänjer mig nog och hittar ett system som funkar bra. För mig så uppvägs det av enkelheten och mångsidigheten samt det faktum att den är gjort av dynamiskt rep.
Och ja, eftersom jag är en lat rackare så har jag i exemplen ovan bara kopplat in mig i en punkt. Ankare skall som alla vet vara minst två till antalet, oberoende, jämviktade osv. Mitt försvar är att jag vid tillfället befann mig en halvmeter över golvet och prioriterade att ta bra bilder av själva prytteln.
Så vad har vi egentligen lärt oss av detta nu då? Framför allt två saker: Den ena är att jag gillar prylar och den andra är att jag är en ordbajsare utan vett att sluta i tid. Men om du står i begrepp att skaffa något liknande så har kanske några frågetecken rätats ut i alla fall.
